Östra Tornskolan brister!
http://www.sydsvenskan.se/lund/article334574/Larare-tejpade-igen-mun-pa-trearing.html
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/larare-tejpade-for-trearings-mun_1354933.svd
http://varjager.wordpress.com/2008/06/12/larare-tejpade-igen-mun-pa-trearing-sydsvenskan/
2007 gick jag på knäna minst sagt då båda mina barn på olika sätt for illa i det rektorsområde vi bor inom. Min son gick då i första klass och hade två personal som dels höll varandra bakom ryggen men som framförallt ljög om situationen i klassen.
Några få vaksamma föräldrar och undertecknad fann ut att stora brister förelåg. Små barn hade lämnat skolgården och begett sig till en närbelägen affär utan att personalen hade någon koll visade det sig. Vi hade ett föräldrarmöte som mynnade ut i att personalen först slog i från sig all kritik men sedermera bara satt helt apatiskt och mumlade. Deras bristande intresse för barn överhuvudtaget blev så uppenbar!
Detta ledde bl a till att en av personalen sjukskrevs på heltid en längre tid och gick sen ned på deltid när sjukskrivningsperioden var över. Den andra var borta ett tag men dök upp senare. Vikarier utifrån har vittnat om att man inte orkat stanna en dag hos de två rabiata kvinnorna som lyckas skrämma alla andra på flykten.
Min son som alltid varit och är ett praktexemplar samt skolmotiverad och lugn pojke klarade sig förvisso hyfsat men som mor fick jag ländå lägga ned mycket tid hemma på att skapa den trygghet som skolan inte kunde erbjuda.
Jag satt på otaliga möten och berättade för både politiker och skolchef hur allvarlig situationen var. Kämpade stenhårt ensam för hela klassen. En kvinnlig folkpartist förfärades över oegentligheterna och menade att problem funnits länge på skolan.
Hon tyckte att situationen var så allvarlig påstod hon att hon bjöd in mig på möte hos folkpartiet. Man lovade där att ta tag i saken men INGET skedde. Nåväl genom min försorg blev det till sist lugn och ro i klassen. Då var jag helt färdig. Skolverket blev inkoppplad och några föräldrar valde att lyfta barnen ur klassen.
Samtidigt på min dotters förskola i samma rektorsområde pågick rena övergrepp. Sydsvenskan skrev om "pedagogen som tejpade en treårings mun med isoleringstejp." Föräldrarna till pojken visste inget och personalen med rektorn i spetsen försökte tysta ned händelsen. Dock blev en förälder tillika journalist på sydsvenskan vittne till händelsen och meddelade föräldrarna. Man hade ett möte med den rabiata mannen och rektorn.
Efter detta beslöt föräldrarna att polisanmäla. Vad gjorde personalen på förskolan då? Jo man pratade ihop sig och stöttade idioten till karl som misshandlat pojken. Skamligt och man hade inte vett att på ett rättfärdigt sätt be om förlåtelse. En del personal menade att BARNET på tre år fick skylla sig själv. Mannen ifåga känner jag väl och vet vilka slags övergrepp han är förmögen att begå.
Nu är det min lilla prinsessa på 6 år som råkat i klorna på samma personal där min son en gång gick. Hon har blivit kränkt, fått utstå både det ena och det andra. Personalen slår som vanligt ifrån sig all kritik och vägrar visa någon som helst empati eller kärlek. När min lilla flicka inte hade någon att leka med på rasten exempelvis svarade den ena satkärringen(ursäkta min franska men)så här, "du får skylla dig själv om du inte är snäll". Denna "dam" är socialt inkompetent men framför allt lägger hon skuld och skam på barn hon inte tycker om.
Listan kan göras hur lång som helst över deras bristande ansvar och de övergrepp som har skett sen Augusti 2011. Detta har självklart inverkat på min hälsa. Att ständigt känna oro för sin dotter skapar stress. Varje dag har hon på något sätt råkat illa ut och det är fler som har den erfarenheten. Även om man från skolan försöker isolera barn och föräldrar med liknande erfarenheter. Rena rama maffiametoden för att inte bli uppmärksammad i press osv.
Redan första veckan på terminen fick jag ett telefonsamtal när jag satt på bussen. Det var en av personalen som berättade att min dotter försvunnit och frågade om man skulle ringa polisen!? Jag blev såklart livrädd. Mina barns skola ligger precis där pedofil/pedofiler härjat. Sen den dagen har jag fruktat för mitt barns säkerhet. Men nu har jag fått nog.
Vikarier som jobbat för de två damerna som håller varandra bakom ryggen har inte stannat mer än några dagar. De har också berättat för mig om hur de två kvinnorna fryser ut allt och alla. Detta är allmänt känt men ingen tycks rå på den felaktiga enheten. Rektorn har lovat bättring men lägger nu hellre skulden på barn. Det går åt så mycket kraft att jobba motströms, men det ska bli skönt när sanningen kommer upp i ljuset.
Love, my children!
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/larare-tejpade-for-trearings-mun_1354933.svd
http://varjager.wordpress.com/2008/06/12/larare-tejpade-igen-mun-pa-trearing-sydsvenskan/
2007 gick jag på knäna minst sagt då båda mina barn på olika sätt for illa i det rektorsområde vi bor inom. Min son gick då i första klass och hade två personal som dels höll varandra bakom ryggen men som framförallt ljög om situationen i klassen.
Några få vaksamma föräldrar och undertecknad fann ut att stora brister förelåg. Små barn hade lämnat skolgården och begett sig till en närbelägen affär utan att personalen hade någon koll visade det sig. Vi hade ett föräldrarmöte som mynnade ut i att personalen först slog i från sig all kritik men sedermera bara satt helt apatiskt och mumlade. Deras bristande intresse för barn överhuvudtaget blev så uppenbar!
Detta ledde bl a till att en av personalen sjukskrevs på heltid en längre tid och gick sen ned på deltid när sjukskrivningsperioden var över. Den andra var borta ett tag men dök upp senare. Vikarier utifrån har vittnat om att man inte orkat stanna en dag hos de två rabiata kvinnorna som lyckas skrämma alla andra på flykten.
Min son som alltid varit och är ett praktexemplar samt skolmotiverad och lugn pojke klarade sig förvisso hyfsat men som mor fick jag ländå lägga ned mycket tid hemma på att skapa den trygghet som skolan inte kunde erbjuda.
Jag satt på otaliga möten och berättade för både politiker och skolchef hur allvarlig situationen var. Kämpade stenhårt ensam för hela klassen. En kvinnlig folkpartist förfärades över oegentligheterna och menade att problem funnits länge på skolan.
Hon tyckte att situationen var så allvarlig påstod hon att hon bjöd in mig på möte hos folkpartiet. Man lovade där att ta tag i saken men INGET skedde. Nåväl genom min försorg blev det till sist lugn och ro i klassen. Då var jag helt färdig. Skolverket blev inkoppplad och några föräldrar valde att lyfta barnen ur klassen.
Samtidigt på min dotters förskola i samma rektorsområde pågick rena övergrepp. Sydsvenskan skrev om "pedagogen som tejpade en treårings mun med isoleringstejp." Föräldrarna till pojken visste inget och personalen med rektorn i spetsen försökte tysta ned händelsen. Dock blev en förälder tillika journalist på sydsvenskan vittne till händelsen och meddelade föräldrarna. Man hade ett möte med den rabiata mannen och rektorn.
Efter detta beslöt föräldrarna att polisanmäla. Vad gjorde personalen på förskolan då? Jo man pratade ihop sig och stöttade idioten till karl som misshandlat pojken. Skamligt och man hade inte vett att på ett rättfärdigt sätt be om förlåtelse. En del personal menade att BARNET på tre år fick skylla sig själv. Mannen ifåga känner jag väl och vet vilka slags övergrepp han är förmögen att begå.
Nu är det min lilla prinsessa på 6 år som råkat i klorna på samma personal där min son en gång gick. Hon har blivit kränkt, fått utstå både det ena och det andra. Personalen slår som vanligt ifrån sig all kritik och vägrar visa någon som helst empati eller kärlek. När min lilla flicka inte hade någon att leka med på rasten exempelvis svarade den ena satkärringen(ursäkta min franska men)så här, "du får skylla dig själv om du inte är snäll". Denna "dam" är socialt inkompetent men framför allt lägger hon skuld och skam på barn hon inte tycker om.
Listan kan göras hur lång som helst över deras bristande ansvar och de övergrepp som har skett sen Augusti 2011. Detta har självklart inverkat på min hälsa. Att ständigt känna oro för sin dotter skapar stress. Varje dag har hon på något sätt råkat illa ut och det är fler som har den erfarenheten. Även om man från skolan försöker isolera barn och föräldrar med liknande erfarenheter. Rena rama maffiametoden för att inte bli uppmärksammad i press osv.
Redan första veckan på terminen fick jag ett telefonsamtal när jag satt på bussen. Det var en av personalen som berättade att min dotter försvunnit och frågade om man skulle ringa polisen!? Jag blev såklart livrädd. Mina barns skola ligger precis där pedofil/pedofiler härjat. Sen den dagen har jag fruktat för mitt barns säkerhet. Men nu har jag fått nog.
Vikarier som jobbat för de två damerna som håller varandra bakom ryggen har inte stannat mer än några dagar. De har också berättat för mig om hur de två kvinnorna fryser ut allt och alla. Detta är allmänt känt men ingen tycks rå på den felaktiga enheten. Rektorn har lovat bättring men lägger nu hellre skulden på barn. Det går åt så mycket kraft att jobba motströms, men det ska bli skönt när sanningen kommer upp i ljuset.
Love, my children!
Kommentarer
Postat av: Matilda
Hej!
Intressant du skriver! Jag skulle gärna komma i kontakt med dig, då jag möjligen kommer att få mina barn placerade på Östra Tornsskolan, men blev minst sagt tveksam efter att ha läst ditt inlägg. Hur går det för dina barn nu? har du möjlighet att höra av dig till mig på mejl vore jag mycket tacksam!
Hälsningar
Matilda
Trackback
