madeleinemoberg

Om jag skulle vilja stå öga mot öga med en varg eller gigantiskt stor björn? Nej tack! Ändå anser jag att man till nästan varje pris måste beskydda även våra vilda djur. Jag är precis som många andra också rädd för att gå faror till mötes men att fly sånt som inte finns mer än i fantasin känns tämligen onödigt. Hur många människor har blivit dödade av vargar och björnar i vårt land och har djuren i de fall det har skett blivit provocerade?

Jag tar verkligen inte lättvindigt på människans rädsla för farliga djur och döden men samtidigt vet jag att de flesta människor både kör bil och åker olika fordon dagligen trots att dödsolyckor sker rätt ofta. Måste vi inte mäta riskerna innan vi börjar tala om den stora "faran" som vargar och andra vilda djur kan utgöra. Vi verkar ha svårt att sansa oss när det kommer till risker och vår rädsla.

Vårdcentraler duggar tätt i landet och jag läser dagligen insändare från oroliga svenskar som i olika forum ställer frågor kring sin hälsa alternativt ohälsa. En kvinna hade ont i foten skrev hon och bad om råd. Genast dök flera upp och varslade om vad som kunde hända om hon INTE uppsökte vårdinrättning omdelbart.

"Vargen kommer, vargen kommer". Men gör den verkligen det? Har vi inte lärt oss vid det här laget att ca 80% av ALLT vi går runt och fruktar aldrig sker. Vad skulle hända om vi svenskar sänkte garden och vågade utmana oss själva lite mer?

Vi talar så varmt om "frihet" men vem är fri som ständigt ser sig över axeln och tror sig möta faror var han eller hon än går. Ska vi sättas i bur och karantän allihopa? Jag bara undrar!

Love, oh dear!